Hur kul är det att gå runt hela dagarna och aldrig få höra en enda jävla positiv sak från någon annan, hela dagen, varenda dag?

visst, ett år kunde man väll ta. Men ska det bli ett till vet jag inte hur det kommer gå. Kommer jag sjunka ner i de gamla träsken där jag inte låter en enda sätta sig på mig och kommer bruka våld till allt jag inte är nöjd med ?

Visst, det var skönare att leva så och slippa höra allt negativt hela tiden, men istället så fick man inte höra varken eller.

Jag har vuxit nog som människa för att fatta att våld inte gör någon nytta. Munnen talar mycket i bland men sällan det händer något.

Jag vill verkligen inte tillbaka dit jag var! aldrig mera igen någonsin ever aldrigihelvete!

hur ska detta gå, jag känner redan att jag är på godväg till att falla in i gamla vanor. JAG VILL INTE! Men hur ska jag orka med allt helvete varje dag?

Och att folk inte kan ta mig serriöst när jag säger som det är till dom. utan dom bara skämtar bort det. Det är ingen höjdare.

Nu har jag suttit hemma sen i söndags och bara slöat och undvikit att röra på mig i onödan. varför jag har gjort det är för att jag är sjukling :(

Men idag mår jag faktiskt ganska bra, äntligen börjar det släppa. får se hur det blir mot kvällen för då brukar jag få hostanfall och feber-attacker.

Men det finns ingenting som lite "Hogan knows best" inte kan fixa   

Har kollat 3 säsonger sen igårkväll nu, så jävla bra program asså.

i'm in love !

frukostdags nu!

l8r

Sen du kom in i mitt liv Julia har det inte varit någonting annat än mycket bättre än vad mitt liv nånsin varit. Varje dag har du gjort till de bästa dagarna nånsin. Ingen har gjort så mycket för mig som du har gjort för mig. All tid jag har spenderat med dig har varit underbar,även om det inte kan verkar så. Vi har snart varit tillsammans i 8 månader.

8 månader är en lång tid med det känns som det var igår vi lärde känna varanda eftersom allting har klickat så perfekt det kunnat. Tiden går fort när man har roligt, right?  Och har verkligen haft kul den här tiden, om man kan kalla det kul. underbart är ordet jag använder iaf.

Värmen jag får av dig får mig att kliva ett steg högre upp i mitt välmående varje dag. 

Jag vill att det här aldrig ska ta slut, nånsin.

Känner att du är personen jag vill dela mitt liv med, skulle aldrig kunna se någon annan än dig i mitt hjärta.

Jag älskar dig Julia Höglund

<3

Skulle det hända. det där som jag tänker på hela tiden varje dag,timme minut.

Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte gjort de valen jag borde ha gjort. Jag skulle aldrig kunna vara normal igen. Kanske på ytan men inte inombords... nej inte ens på ytan skulle jag bli normal. Världen skulle inte vara densamma

"Vad är meningen med livet ?"

Det är en fråga jag tror de flesta ställer sig tillochfrån.

Så vad är meningen med livet ? Är det att lyckas inom jobb branchen och bli miljonär ? Är det att bli mamma/pappa ? Är det att göra så gott man kan? Är det att hjälpa andra ?

Det finns många svar på den frågan, och de flesta brukar oftast komma fram till samma sak. Svaret på dem frågan existerar inte helt enkelt, eftersom det finns ingen som kan säkert säga att just den har svaret på den frågan.

Folk måste sluta ställa sig den frågan och istället känna efter vad de värdesätter mest här i livet, och leva för just det. Det kan vara en sak, det kan vara två osv. osv. Vi måste lära oss att leta fram just våra egna saker som ligger lite högre på listan än andra saker, och inte vandra omkring och tänka på vilka frågor som redan ställts och vilka svar som redan getts. Vi behöver hitta våra egna frågor och komma fram med våra egna svar.

Hitta våran inre lycka och leva fullt ut vid varje tillfälle som ges. Livet är för kort för att kastas bort på att vara irriterad,arg och frustrerad hela tiden. De är de små stunderna i livet som gör de stora ännu bättre. När man jämför Innebörden av de två inser man oftast hur tungt båda två väger eftersom de båda skänker oftast stor lycka och glädje.

Det är nog oftare än vad man tror som folk har allting mitt framför näsan, men de låter det smita iväg innan de hinner fånga det. Det är i dom ögonblicken man ska vara snabb med känslohåven och håva in de där speciella sakerna och absorbera* dem.

Det finns många citat som är väldigt verklighetstrogna tycker jag. Tänkte ge några exempel:

"Lycka är livets bränsle"

"De flesta av oss slösar bort sitt liv som om vi hade ett nytt på banken"

"Man lär så länge man lever"

"Ju mer sand som har runnit igenom livets timglas, desto klarare ser vi det"

Speciellt det sista tycker jag är bra för att det säger lite sig självt att ju äldre man blir desto klokare blir man. Själv har jag bara levt 17 år. det är inte mycket om man jämför med de riktigt gamla, som säkerligen har upplevt det mesta man skulle vilja uppleva.

Påtal om mål i livet etc. Det mål som jag har i mitt liv är att få uppleva total sinnesfrid. Det beskrivs som att berusad och hög på samma gång. Man känner sig ett med världen för en kort stund, som ett rus av tankar som bara blir till luft och pyser iväg ut i luften.

Det är inget jag strävar efter spec mycket just nu dock, men det skulle vara soft att få uppleva det innan man går i graven. Fast livet är ju väldigt långt om man tänker efter. Man hinner nog uppleva med än vad man tror att man ska hinna med. Så tänker iallafall jag, vet inte hur det är med er andra. Det skulle faktiskt vara kul att få veta vad några andra tycker. Dela gärna med er ifall ni läser det här. Inte för att det någon känd blogg jag driver men det kanske finns någon själ som ser det här iallafall :)

Nu kanske ni som känner mig sen tidigare och läser detta kanske tycker att jag verkar har blivit förändrad på senaste tiden. Så är det inte iallafall, så oroa er inte för de.Utan jag tycker bara om att skriva ner mina tankar här och dela med mig av dem, för det kan ju vara någon tycker lite samma som mig.

Har suttit och tänkt lite ikväll.

Bara en enda tanke kommer upp hela tiden. " När var senaste gången jag gjorde något som gynnade någon annan än mig själv?"

svaret på den frågan vet jag inte ens eftersom det var så länge sen jag gjorde en enda sak om hjälpte någon annan än mig själv. Nu förstår jag varför jag får höra hur de flesta personer tycker om mig. Har alltid tänkt att dom inte känner mig men dom känner mig bättre än vad jag trott. Även om det är folk som jag knappt har träffat. Hela mitt liv har jag försökt sätta andras lycka före min egen, det har typ vart mitt levnadsmåtto så länge jag kan minnas.Och då kommer jag till frågan:

"Men är det någon som märker av det ?"

Jag känner alltid en stor glädje inom mig själv när jag vistas runt folk. Jag känner en värme som strålar rakt igenom kroppen och jag känner mig lycklig men ändå tom, eftersom jag alltid finns där lite på sidan av.

Känner hela tiden den där känslan av att jag bara finns runtomkring de andra för att jag ska känna mig tillfreds. Även att jag försöker bidra med det lilla jag kan eftersom jag är väldigt udda om man jämför med dom jag umgås med. Jag har inte det tänket i huvudet längre helt enkelt. Jag ser rakt igenom allt jag tittar på och undrar alltid vad som finns på andra sidan horrisonten. Jag vandrar liksom iväg till den andra sidan inom mig själv hela tiden utan att det syns.

Har tagit mig en riktig tankeställare och kommit fram till att det jag trott jag har levt efter i alla dessa år, inte ens existerar. För mig finns tänket där hela tiden, men att få uppleva den där känslan, den där upplevelsen. det däremot existerar aldrig.

Först när du har sett mörket kan du se ljuset

som för övrigt ska bli min tatuering sen. Där har ni det. tyck vad ni vill.

sitter och snackar tattoos med julia atm. Har kommit på lite shyssta idéer om vad jag ska göra. Jag har bestämt att alla tatueringar jag ska göra ska jag ha kommit på själv.

Har 4 grymt feta på g som jag ska göra direkt när jag fyller 18 har jag betsämt. Allt som jag tänkt ut nu är så passande på mig. Kan säga redan nu att alla kommer tycka att jag är fett larvig eller "wigga" när jag gjort dom.

Men ni känner ju mig. jag är jag, samma som du är du.

tänker inte avslöja mina planer för någon än. det kommer när det börjar närma sig :)

Idag har jag nästan gjort klart en sida på huset i Sjövik. Bara tre kvar som ska målas nu tills fredag kväll... hur fan ska jag hinna ? jag blir klar med en sida till i morn iaf, det är säkert. Men det är en sida kvar som ska skrapas och grundmålas innan jag kan måla den helt. Så det blir fett tight att hinna tills fredagkväll.

Och på lördag måste jag verkligen hem därför att det ska vara snö i parken, och det tänker jag inte missa eftersom det händer en gång om året i sollefteå.

Tillråga på allting så har jag fått öroninflammation också tror jag. Det bultar i örat och trycker som fasen, det är sjukt jobbigt! Men har bomull över örat nu så det hjälper ju lite iallafall :D

Saknar hem som tusan asså. bor helt ensam ute på landet och vill ha socialitet. nu!